Bor man i en tät ort eller strax utanför är det högst sannolikt att man är kopplat till de kommunala vatten ledningarna. Men det uppskattas fortfarande vara i runda siffror en miljon människor i Sverige som får sitt dricksvatten från en egen brunn på tomten.
Det finns både för- och nackdelar med att ha sin egen brunn. Den kan vara en mycket värdefull tillgång men innebär även ett mycket stort ansvar. Om det dyker upp något problem är det ägaren av brunnen som måste lösa problemet eller betala någon för att lösa det.
Miljöbalken säger att den som har en dricksvattenanläggning är också skyldig att bedriva egenkontroll av denna. Men detaljer kring hur omfattande detta arbete ska vara eller hur ofta dricksvattnet ska kontrolleras är inte bestämt av lagen. Varje person får därför besluta själv hur ofta brunnen och dricksvattnet ska kontrolleras. Enligt rekommendation från Livsmedelsverket bör vattnet åtminstone undersökas en gång var tredje år. Men kan behövas göras oftare om brunnen ligger i ett område som av en eller annan anledning kan uppfattas som riskfyllt.
För att undersöka vattnet skickar man normalt sett in ett vattenprov för analys. Detta är något kommunens miljökontor eventuellt kan hjälpa till med, men inte alla kommuner ger denna möjlighet. Som tur är finns även privata företag som erbjuder denna tjänst. Kostnaden kan variera beroende på hur många ämnen vars förekomst och halt måste mätas. Att veta förhållandena i en område är därför viktigt då det kan informera om vilka ämnen man måste vara uppmärksam på.
Många problem med vattnet kan lösas genom att använda filter av olika slag som renar vattnet från ämnen vi inte vill få i oss. För att dock få rätt slags filter behöver man se till att vattnet analyseras ordentligt.